Utvilad och något mindre förkylningsförlamad, tog jag bussen till tågstationen, sedan tåg nummer ett, och slutligen tåg nummer två.
Busschauffören på första sträckan var supertrevlig och kunde utlösa hela min biljett, vilket hjälpte mig att inte stressa. Första tåget var aningen händelselöst. Stod på stationen en halvtimme i väntan på tåg nummer två och kontemplerade novemberhösten som infunnit sig i Småland, och som gör att man väldigt gärna stannar inomhus. På tåg nummer två satt jag inklämd med en massa andra resenärer runt omkring mig, som ständigt byttes ut. En storvuxen man som pillade på sin telefon. Han hade sin facebook på arabiska, om jag kunde tyda det rätt. En barnfamilj med tre döttrar, varav en var väldigt fascinerad av min vattenflaska. Efter att ha kontrollerat att korken var ordentligt fastsatt lät jag henne leka lite med den. Så snart hon fått undersöka den själv drog hon slutsatsen att den nog inte var så rolig ändå, och tittade uttråkat ut genom fönstret resten av resan. Hennes mamma ursäktade på knagglig engelska dotterns beteende, vilket jag viftade bort. Hon hade inget att be om ursäkt för. Efter dem kom en ung pappa med en gullig bebis i famnen, en bebis som var inlindad i en fluffig dräkt med söta öron på luvan. Bebisen sprattlade glatt i början av resan, men hade när de klev av somnat och snarkade tyst i pappans famn. Flertalet andra gick på och gick av under tiden jag satt där, vilket bjöd på mången chans att folkskåda. Jag tycker om att titta på människor, det finns alltid någonting att se på hos alla.
 |
| Satt också och skrev på tåget, filade på årets nanowrimo-projekt, Nya Antika Legender. Kladdar som en kråka, men det bryr jag mig inte om. Har roligt med att hitta på egna grekiska hjältars äventyr. |
När jag äntligen kom fram till Vimmerby, något försenad, var det efter lunch. Jag kånkade min kabinväska, som egentligen inte borde varit särskilt tung, kändes väldigt tung, uppför den långa backen till affären. Sedan kånkade jag den vidare uppför nästa, ännu längre backe, till skolan. Gick genast ner i köket och slängde in en mikrofärdig mathistoria, och sade hej till några internatare. Dave kom förbi och kommenterade att han inte sett mig på ett par dagar. "Jag kom precis från Skottland," pustade jag till förklaring. Efter en snabb dusch och en ännu snabbare lunch hann jag precis springa in till min sista lektion för dagen, religion, och dagen följde sin vanliga gång en liten stund. Sedan gick jag tillbaka till mitt rum för att packa upp och ta en lång tupplur. Dagen kan få återgå till sin vanliga ordning, på riktigt, först imorgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar