På morgonen tog jag adjö av pojkvännen för den här gången, som tog ett tåg tillbaka upp till Skottland. Det är inte särskilt roligt att behöva säga hej då hela tiden. Men jag hade åtminstone något att se fram emot och genast engagera mig i...
... För vi öppnade julmarknaden igen! Fullt med folk, mera glögg, mera pepparkakor, mera jul. Jag och Rob hade lika roligt som vanligt, och jag lärde också känna den nya säkerhetsvakten, Tom, mycket mer. Vid lite olika tillfällen under dagen gick någon av oss och hämtade tre glögglas, som vi sedan drack tillsammans under allmän gemytlighet. Antingen det, eller det vanliga kaoset med betalning och biljettförsäljning och information. Tom kommenterade retsamt att han tycker att det är festligt att jag "comes all the way from Sweden to London, in order to be more Swedish!" Eh, ja... Han har möjligen en poäng.
 |
| Folk nere i salen som totade runt på marknaden |
På torsdagen serveras endast varmkorv till oss som hjälper till - nej tack, säger jag som vegetarian. Jag flörtade åt mig en vegetarisk ärtsoppa istället, som var himmelskt god. Ärtsoppeståndet står utanför dörren, så det blir inte speciellt långt att gå för mig. Dock tog jag förstås ändå rast för att sitta ner en stund och andas lite, mitt i allt det hektiska. Spenderade lunchrasten med Alex, som flyttat tillbaka till London nyligen, och vi uppdaterade varandra på vad som hänt det senaste halvåret. Förutom allt julkaos, med värme och glädje och förväntan, så är det min favoritsak med att vara tillbaka på svenska kyrkan - att jag får träffa alla mina vänner igen. Jag har saknat dem, alla som jobbar där (som jag, som du kanske minns, hängde med hela tiden) och det är jätteroligt att komma tillbaka och umgås en helg till.
 |
| Foto från en förvånansvärt lugn stund i kyrkkaféet - det är oftast bra mycket trängre |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar