26 februari 2015
Dagen efter min kärleksfulla kram till ett stengolv som inte återgäldade mina varma känslor utan gav mig en hård, kall hand, spenderade jag främst sovandes i min säng. Jag var som sagt ledig, och behövde ta ikapp all den sömn jag blivit berövad på natten innan. När jag vaknade på eftermiddagen tog jag ett djupt andetag, och återberättade händelsen för fyra personer - mina föräldrar och mina Värdföräldrar. Utdrag ur min konversation med Värdmamma:
JT: "I wanted to tell you... I was at the hospital all night last night."
V: "Oh shit!"
Men det var ju ingen större fara på taket egentligen. Hjärnskakningen är en konsekvens av svimningen, som är en konsekvens av panikattacken. Och den hade jag som sagt redan hanterat innan allt det andra hände. Så jag är inte redo att söka in till så avancerade utbildningar än. Okej, då försöker vi med det nästa år istället. Skolorna finns ju kvar, och jag kan läsa Shakespeare i lugn och ro, utan att behöva oroa mig över auditions i vår. Ett större problem är väl huvudvärken som envist gjorde sig påmind så snart jag medvetet rörde på mig, så efter att ha berättat för alla vad som hänt, gick jag tillbaka och lade mig. Doctor's orders, after all.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar