Solidaritet

21 oktober 2015

Innan jag berättar om Solidaritetskvällen som folkhögskolan i Vimmerby anordnade ikväll, vill jag berätta om den enda lektionen jag hade idag - matematik. Varför? För att det var superroligt! Jag förstår vad jag gör! Gjorde ett helt uppslag uppgifter och alla blev rätt. Få gånger innan har jag känt så för matte.

På kvällen alltså så drog Solidaritetskvällen igång, som några lärare på skolan tagit initiativ till. Det var fantastiskt roligt att se så mycket folk - gymnastiksalen var fullpackad, och folk var så engagerade. Elever på skolan hade pärlat fina solidaritetsarmband, massvis med folk hade bakat kakor till en billig kakbuffé, och skänkt saker till försäljning. Band och lokala förmågor spelade, men vad jag framför allt uppskattade var informationen som också gavs. Om Syrienkriget, om flyktingkrisen, invandrare som kommit till Sverige och bosatt sig i Vimmerbytrakten berättade om sina upplevelser. Det var fint och respektfullt gjort. Under kvällen samlades dessutom över 20.000 kronor in till UNHCR.

Minst 300 människor kom till Solidaritetskvällen

Kakbuffé för alla besökare, med te, kaffe, och saft till

Jag skulle egentligen ha sjungit under kvällen, Gabriellas sång, från Så som i himmelen. Eftersom jag var sjuk i nästan en vecka innan hade jag tyvärr ingen möjlighet att göra det. Min lärare hade däremot bett någon i litteraturklassen att högläsa en passande dikt, vilket jag också erbjudit mig göra. Så jag läste Pia Tafdrups Den Första Bokstaven: 

Jag önskar ditt hat blåste bort
- eller mitt
önskar stillhet
som den första bokstaven i alfabetet
är stilla
Jag önskar de giftiga skuggorna bortstrukna ur ditt ansikte
att den innersta solen ska skina igen
Jag önskar ett hemligt språk mellan oss 
ett som kan hejda det krig vi fört
din tro mot min 
ett som kan sluta mitt sår och ge mig sömnen åter
Jag är för dig, älskade
vad du är för mig
Jag önskar ett språk
där två floder löper samman
utan att fråga varifrån
eller varthän
Stillhet lik träd som växer