Att åka

30 maj 2015

Min älskade lilla Noah tyckte morgonen var helt som vanligt - ännu bättre, till och med, dels för att farmor och farfar var där, dels för att han fick ett paket från mig. Annabelle fick också en avskedspresent. Jag var lite nervös inför resan (får alltid resfeber oavsett hur mycket jag rest innan), och åt bara en banan till frukost. Nussa pekade glatt på den och förkunnade "Den, nana!" Jepp, den banana. Bravo killen. Jag känner ändå att det är okej att åka, eftersom jag, efter mycket träning, fått Noah att säga sin systers namn. Han kallar henne Ana, och klappar gärna på henne när han säger det. Att ha lyckats med den bragden känns fint, och som en helt okej sista grej att ha lärt honom.

När vi sedan började baxa ner mina stora väskor för trappan, och jag kramade om alla med tack och hejdå, då var det tydligt att Noah förstod att någonting var annorlunda. När han och Värdpappa vinkade av mig och Värdmamma (som hade jobb i närheten av Heathrow och därför skjutsade mig till flygplatsen), såg han lite fundersam och allvarlig ut. Det här var inte riktigt som andra gånger, Tea kommer inte komma tillbaka lika snart igen. Jag vinkade åt min bebis och låtsades att jag inte alls blev tårögd.

 På flyget satt jag med en kopp te och ett Inspire-magasin, och hade även på en "gregorian zen chant" i öronen. Reflekterade över mitt liv i denna övergång av slut och början, var jag är just nu, var jag varit, och vart jag vill. Det var en helt fantastiskt flygresa på det sättet, och jag mådde bra av att göra den ensam. Det kändes viktigt att ta den tiden att bara ägna åt självreflektion och funderingar.

När jag närmade mig Köpenhamn flög vi runt ett regnväder, vilket var spännande att se från luften, och sedan tog jag mig snabbt igenom security och baggage claim, för att inte alls mötas av Bogdan vid gaten. Nej, han hade blivit försenad och kom pustande med andan i halsen säkert en tio minuter efter att jag kommit dit. Men det gjorde ju ingenting. Vi tog metrotåget iväg från flygplatsen, och spenderade kvällen med att helt enkelt mysa hemma hos honom, där jag nu mellanlandar en vecka innan jag åker vidare upp till Sverige och Trollskogen.