Superlördag

4 april 2015

Få saker är bättre än att ha mina föräldrar i stan, att umgås med dem hela dagen, i ett (mestadels) solfyllt, välkomnande London. Mor och jag började dagen med kaffe på Starbucks, och pratade igenom allt som tycktes som mest viktigt just då. Vi promenerade till deras hotell, där jag kramade om pappa, som redan varit ute i parken och sprungit. Därifrån traskade vi tills vi hittade en pub som såg bra ut, för att äta varsin fish'n'chips-lunch. Inte bara det, precis när vi steg in i puben började matchen Arsenal vs Liverpool, och vi tittade intresserat på första halvlek. Det var en rolig första halvlek för oss Arsenalfans, då vårt favoritlag gjorde tre-noll. Atmosfären i hela puben var på topp, och vi hurrade tillsammans.

Miniöl

Jag hade bokat biljetter till matinéeföreställningen av musikalen Made In Dagenham, en tidig födelsedagspresent från mina föräldrar, och vi infann oss därför snart på Adelphi theatre. Musikalen har bara gått den senaste säsongen, och tar slut den elfte april. Huvudrollen görs av en av mina favoritskådisar, Gemma Arterton. Storyn är baserad på verkliga händelser, en grupp arbetarkvinnor i slutet av 60-talet som genom att gå på strejk lyckades få igenom jämlika löneförhållanden på sin marknad. Musiken var toppen, glad, och pepp, berättelsen full av komik och brittisk humor, men även ett flertal lager och djup. Jag älskade den förstås, och varken mamma eller pappa hade några klagomål. När vi gick ut nynnade jag på låtarna jag just hört, och funderade redan på om deras soundtrack finns på Spotify eller ej.

Förväntansfulla musikalbesökare

Teatern fylldes ganska snabbt med glatt sorl

Vi avslutade kvällen på en (till min fars stora förfäran) fransk restaurang, som serverade riktigt god mat - jag hittade en fantastisk kyckling- och avocadosallad, med massa valnötter. Om nom nom. På vägen hem stannade jag för att beundra ett blommande träd, som stod och lyste med sin skönhet i ljuset av en gatlampa.