Ja, inte min moster, min farfars moster. Jag traskade iväg längs slingriga landsvägar för att nå fram till det lilla hus där min släkting bor, dit jag bjudit in mig själv på fika. Vägen var något längre än vad jag väntat mig - innan varje krök tänkte jag "nästa hus är det", för att efter varje krök inse att så inte var fallet. Men det var en trevlig promenad hur eller hur.
Det var också en jättetrevlig fikastund, som vanligt med alldeles överdrivet mycket fika för bara två personer, men goda samtalsämnen. En toppen liten dagsutflykt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar