Jag gjorde någonting idag! Celebratory woho!
Idag, som så många andra dagar, hoppade jag på tåget och åkte in till den charmiga lilla staden som är Växjö. Tro det eller ej, men det regnade. Jag tog en promenad i regnet, och blev blöt. Jag kom hem och tog en bild.
Och ja, det är samma tröja som jag hade på mig för ungefär en vecka sedan. Nej, jag tror inte att den har tvättats däremellan. Jag har inte haft den varje dag (bara nästan). Döm mig inte, internet, jag har inte lämnat skogen på flera dar!
Efter lite möten på skolan där jag till min besvikelse fick veta att de böcker jag behöver för en viktig uppsats inte hunnit komma ännu, drog jag mig tillbaka till stadsbiblioteket och försökte sätta mig in i skolrutiner igen. Det är vad jag sysslat med den senaste veckan, och även om det går framåt så känns det oerhört främmande. Det var viktigt för mig att ta en paus från skolan, vilket jag gjorde i höstas, men att komma tillbaka nu... Det är inte det allra roligaste jag någonsin gjort, precis. Någon på tumblr beskrev det bäst: "att komma tillbaka till skolan efter ett lov är som när man pausar i en tv serie för att gå på toaletten. När man kommer tillbaka är man mitt inne i en intensiv och kaotisk scen men man är helt oförberedd och blir bara förvirrad."
På kvällen gick jag ut på middag med min mor, och vi festade till det med den bästa laxsoppan i stan, som hittas på restaurangen i Tegnérgallerian som jag inte minns vad den heter. Den är krämig och kryddig och fantastisk. Vi hade bestämt oss för att gå på bio ikväll, men eftersom vi ville se olika filmer gick vi inte egentligen tillsammans. Mammas Hundraåringen började fyrtio minuter före min, så jag hade lite tid att slå ihjäl. (Återigen, varför så morbid?) Vad jag gjorde under den tiden? ... Jag gömde mig på toaletten och spelade Plants vs Zombies 2. (Bara för att förtydliga: jag har aldrig påstått att jag var cool).
När det blev dags intog jag min plats, lutade mig tillbaka, sade till de andra biobesökarna att vara tysta (de fortsatte prata när filmen började - how rude! Utan att ta någon större notis om det förrän efteråt talade jag till dem på engelska. "Guys, do you mind?") och njöt sedan återigen av att titta på The Hobbit Desolation of Smaug. Jag är så fantastiskt nöjd med den filmen, så nöjd, att jag vid flertalet tillfällen andades så pass ytligt att jag blev lite lätt yr i huvudet. Jag tycker så mycket om den att jag slutar ta in syre. Efter min favoritsekvens, som är den från det att dvärgarna låses in hos alverna till det att de går upp ur floden, fick jag faktiskt dra flera djupa andetag. Som vanligt grät jag tyst ibland och, återigen, andades alldeles för ytligt vid andra tillfällen också, så jag vet verkligen inte vad gubben som satt bredvid mig tänkte. Två andra saker som är värda att nämna igen är hur ofantligt duktig Benedict Cumberbatch är i rollen som Smaug, och hur mycket jag älskar Ed Sheeran som gör sången I See Fire.
Nu ska jag sluta skriva annars kommer jag aldrig sluta. Du använder tumblr för ditt livsuppslukande fangirlande, Tea, inte din blogg. Kom ihåg det. (#notetoself)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar