Tack och adjö, Mars

31 mars 2015

Upp skuttade en glad Tea idag, liksom alla andra dagar den senaste veckan. Huvudvärken efter hjärnskakningen har hållit sig borta, vårvädret har inte låtit vänta på sig, och ungarna tycks bli gulligare för varje dag som går.

Ja, om sanning ska fram så skuttade jag inte direkt upp - jag försov mig i fyrtiofem minuter. Men det gjorde ingenting, jag hade ändå tid att få på mig kläder och standardsminket, innan jag traskade ut i morgonsolen. På tåget fortsatte jag att läsa Jane Austens hjärtliga komedi Northanger Abbey, som underhållit mig de senaste dagarna. Jag åkte inte långt, och hälsades när jag kom fram av Hanne. Vi fikade en lång stund i god gemytlighet. Det var toppentrevligt.

Jag började jobba vid lunchdags, och matade en snällt ätande Nussa. Det enda hysset han tog sig för var att hälla ut sin vattenflaska över sig själv, så efteråt blev det upp att byta blöja och kläder. Jag matade samtidigt Annabelle, som ju aldrig skulle få för sig att göra annat än att glufsa i sig sin flaska, men det blev blöj- och klädbyte även för henne snart därpå. Skillnaden mellan att byta på ett förvirrat viftande spädbarn och en medveten och hjälpsam snart-två-åring är ganska stor. Jag försöker också lära Noah att säga "Belle" till sin lillasyster, men han envisas med att kalla henne, liksom allt annat, för "Den".

Efter lunch gick jag och Noah ut och lekte i trädgården (och nej, jag lämnade naturligtvis inte tösen ensam inne i huset. Värdpappa satt i köket och pluggade med bebisen till sällskap). Han hittade en detsie som vi skulle leka med, och en liten plastform för typ en sandlåda, som var formad som en fisk. Jag må inte ha lyckats med Belle, men inom tre minuter kunde Nussus säga fisk. Eller ja, "sisskh!" i alla fall. Han har en stolt nanny.

En tidig påskhare? Nej, bara en Noah, som letar detsie i buskagen.

Kanske finns det nåt festligt i skjulet? (Jag vet inte. Jag lät honom inte vrida om nyckeln).

Jag hade rast en stund på eftermiddagen, som ägnades åt kaffe och mer läsning av min bok. Mr Tilney > Mr Thorpe, alla gånger. Men jag har en tredjedel kvar.

På kvällen blev det mer av samma sorts jobb som dagspasset bjudit på, med matning och blöjor, diverse gos och lek, och lite köksstädning på sidan. Noah och jag matchade inte riktigt lika bra efter hans middag - han var hyperenergisk och jag var dödstrött. Han skulle ut i hallen hela tiden och bita i trappstegen, något jag inte fann den mest strålande av idéer. Värdpappa tog över vid läggdags, och jag fick ägna mig åt Annabelles bajsblöja istället. Sedan matning och rapning och gos åt den sällskapssjuka flickan, då jag lyckades göra en arm fri så att jag kunde slänga in lite mat till mig själv i ugnen. Få saker lär en att göra så många saker samtidigt, med bara en hand, som att ha ett barn fast vid höften.

Jag tackade sedan för mig, och spenderar återstoden av dagen i vänners sällskap på Skajp. Värre kan man ha det.