Lego & Liveband

27 augusti 2014

Mina dagar än så länge börjar med en liten prolog vid sextiden, då Noah väcker hushållet med grinig gråt. Under tiden föräldrarna tar hand om sin son somnar jag om, för att börja med första kapitlet en eller två timmar senare. Morgonbestyr för alla i huset, och klockan nio är både jag och pojken klara med frukost och iklädda lekkläder. Då börjar mitt jobb, som den här veckan innebär att leka med Noah medan föräldrarna jobbar.

Idag hittade jag en stor legoplatta och flera stora, färgglada legobitar bland Noahs många leksaker, som jag förtjust plockade fram. Han är lite för liten för att riktigt uppskatta arkitektens kärlek med lego, och spenderade större delen av tiden med att slita sönder de broar och hus jag försökte uppföra. Jag är ärligt talat inte säker på vem som hade roligast, han eller jag!

Efter lunch var jag fri att göra vad jag ville, så jag promenerade runt i området för att få en bättre uppfattning om hur landet ligger, innan jag hamnade på ett café - min gamla favorit, Costa. Sippade på en enorm chai latte, lyssnade på musik, såg allmänt trött ut, och skrev lite då och då. På eftermiddagen var jag ensam i huset med en sovande pojk, så jag lyssnade på den knastrande babymonitorn i någon timme. Samtidigt gjorde jag mig redo att gå ut och bekanta mig, inte med staden, utan med folk. Via meetup har jag hittat en "London Language Exchange and Social" grupp, som hade en allmän mingelkväll på en bar/klubb i centrala London ikväll. Så när Värdpappa kommit hem och jag vinkat hejdå till en nyvaken Noah, tog jag tåget in till stan.

Selfie i väntan på tåget 

Hade en hel vagn för mig själv i tunnelbanan

När jag kom fram fick jag en klisterlapp med mitt namn och nationalitet att fästa på tröjan, sedan var det bara att börja prata med folk. Fördelen med att gå på en sådan tillställning är att alla är där med samma avsikt, att faktiskt socialisera sig med främlingar, vilket är toppen. Försöker man göra det ute i vanliga livet händer det ju ibland att istället för ett hej får man "ey, geroff mate, leave us alone", vilket kanske inte är så uppmuntrande. Men jag hittade genast folk att prata med, efter att jag sett till att ha blivit serverad en fruktig drink av bartendern.

Det var verkligen folk från nästan hela världen där - jag träffade folk från Frankrike, Uruguay, Japan, Australien, Sydkorea, Finland, Argentina, Italien, och förstås UK... Blev också glad över avsaknaden av svenskar - liksom inte därför jag flyttat till London igen, för att umgås med dem. Talade dock lite svenska med en pepp finländare, och förklarade att "Je parle un peu francois, mais j'obliée le tout" till mina franska bekantingar. (= jag pratar lite franska, men jag har glömt allt). 

Peppigt liveband med glad publik

Jag fick framför allt god kontakt med just en fransman, som var jättetrevlig och engagerad i miljöfrågor. Så snart han hörde ett ord han inte kunde, skrev ner det i sina anteckningar i mobilen, för att kunna lära sig det och lägga till i sitt engelska ordförråd. Smart va? Jag fick förklara vad "thunder" betyder för honom. Tillsammans med honom och ett annat litet gäng gick jag vid tiotiden till en annan, närliggande bar som hade ett superfestligt liveband på menyn. De spelade någon blandning av klassisk rock och jazz, och var riktigt roliga att titta på. Efter ungefär en timme valde jag dock att gå iväg till tunnelbanan igen, för att inte riskera att missa de sista tågen hem. (Vilket jag inte gjorde. Allt gick bra).