Barnkalas & Balett

25 augusti 2014

Efter morgonbestyren idag packade vi in oss i bilen för en längre resa ut till landet. Det regnade hela dagen, men vi åkte ut på vägarna, bort från stadens stora byggnader, ut under lummiga hängande trädkronor, igenom små byar med tegelhus, för att så småningom komma fram till Bourton-on-the-water. Varför? Där väntade barnkalas!

Sådana här mysiga hus skymtades utanför bilfönstret (som dock täcktes av regn)

En av Värdmammans kompisar har en ettåring som fick fira sin födelsedag med många andra par i terttioårsåldern, som alla har barn i 0-3-årsåldern. Kompisgäng brukar ju skaffa barn samtidigt, eller hur var det? Det var riktigt roligt att se alla, och jag lekte i hemlighet "Lista ut vem som är förälder till vem" samt "Vem är gift med vem". Som den engelskanörd jag är tyckte jag också att det var toppenmysigt att vara mitt i ett så otroligt brittiskt sällskap. Tydligen gjorde jag bra intryck själv också, för det var ingen som utan att fråga trodde att jag kom från något annat land än England. Födelsedagsbarnets farmor blev speciellt förvånad och prisade min dialekt.

Det var också jättekul att se alla barn kravla omkring på golvet och hitta diverse leksaker att stoppa i munnen, dregla på en stund, ge till en vän, för att sedan krypa en bit till och ta upp något nytt. Jag hade lite sjå med att hindra Noah från att tugga på bollarna i det lilla bollhav han hittade att sitta sig i. Bebisar är lite som hundar, har jag upptäckt - de vet när de inte får göra något, ser sig omkring för att se om någon iakttar dem, men gör det de inte får ändå. Sedan ser de skyldiga ut, men också uppspelta, för de gjorde ju ändå det de inte fick. Eller så tittar de provocerande och förtjust leende på en och väntar tills man sagt klart sitt förmanande "Neeeeej" innan de gör det de inte får. Kan någon säga Teddi? Det är trots allt rätt gulligt, men det kan man ju inte visa för bebisen.

Bebisar överallt! Och noggrant vakande föräldrar. Party i full swing, alltså.

Efter festen åkte vi hem igen, och jag släpptes av vid en passande tunnelbanestation för att kunna ta mig till den balettklass jag hittat på meetup.com (en superb app där man kan hitta en massa sociala grupper i närheten av sig själv, baserat på intressen). Det tog mig ganska lång tid att ta mig dit, och jag gick bara lite vilse i regnet, men kom till slut fram till studion. Det var riktigt roligt! Min kärlek för balett blommade upp när jag var cirka tolv, och jag älskar att titta på olika baletter - min favorit är Esmeralda. Dock är det förstås en dröm att få lära mig att dansa lite själv också, så jag stod glatt vid stången och övade på pliéer. Jag fick beröm för min goda, raka hållning (det du, mamma!) och hur fint jag pekade ut min häl vid tondu. Jag behövde däremot mycket hjälp för att få till armarna i andra position...

Hur roligt det än var ska jag försöka hitta någon balettklass som ligger närmare där jag bor, för det tog mig lång tid att åka hem. Visserligen tog jag nog inte den smartaste vägen, men det känns ändå som lite väl mycket resande, särskilt om det finns något i bättre läge. Jag var totaltrött när jag kom hem vid halv elva. Innan dess hann jag dock slå mig i pannan, då jag på väg genom Liverpool street station naturligtvis hittade det Lush som jag inte funnit tidigare. Det ligger inomhus, ungefär mittemot där jag går av tåget. Je suis très smart och observant, ni vet.