Firande av faktisk Födelsedag

13 April 2014 

Whaaaaaaaaat? Tjugo år? Det tror jag inte på!

Jag väcktes (actually väcktes, vanligtvis brukar jag ligga vaken långt före!) av min skönsjungande familj, som kom in i mitt rum till tonerna av Ja må hon leva. Jag grattades med kramar och fick den sedvanliga koppen med varm choklad och vispgrädde - mums! Dessutom hade min bror varit en ängel och plockat en jättesöt bukett vitsippor till mig, som nu stolt står i en vas på mitt nattduksbord.

På eftermiddagen skulle vi åka till farmor och fika, så jag kastade på mig en skjorta och min vanliga basker, och hoppade in i bilen. När vi kom fram kramade jag glatt farmor och började ta av mig skorna. "Men vad gör du?" frågade hon. "Vi ska ju vidare nu!"

Whaaaaaaaaat? En överraskning?!?!

Jodå, de tvingade in mig i bilen igen, och körde iväg på slingriga småländska skogsvägar. Jag hade ingen aning om vart vi var på väg. Olika scenarier spelades upp i mitt huvud, det ena dummare än det andra, och jag var brutalt nervös. Till slut körde upp på en liten grusparkering, framför ett fint hus och en tomt där det gick höns. På huset fanns en skylt som förkunnade det att vara The Tea Room. 

En smålänning och en irländska har startat ett traditionellt engelskt kafé, och hit hade farmor bokat bord. Smålänningen, som var vår servitör, ledde oss till ett hörnbord med tjusiga fåtöljer och soffor, och kom fram med alkoholfritt bubbel. "Grattis på födelsedagen!" sade han glatt, och fick förklarat för sig att anledningen till att jag som ut som om någon smällt till mig med en stekpanna i ansiktet, var att jag inte vetat att vi skulle hamna just där. "Så, en överraskning, vad roligt! Gillar du överraskningar?" frågade han förtjust, och jag stammade lite. "Nej, hon gör ju inte det!" skrattade pappa, som tydligen var mycket stolt över att jag inte hade haft minsta aning om vad som skulle hända. Jag var faktiskt tagen av deras överraskning i säkert en halvtimme - jag är inte känd för att tycka om överraskningar, och har i princip aldrig haft en fixad för mig förut. Men det var jätteroligt! De hade definitivt hittat ett ställe som passade mig - med min passion för England passade jag helt rätt in, och det var verkligen helt underbart. Vi bjöds på söta små smörgåsar, de bästa sconesen som någonsin tillverkats på denna jord, och gulliga bakelser och macrooner. Naturligtvis dracks det te till. Vi satt och pratade och fikade i ett par timmar, och det var verkligen fantastiskt.

Bror, födelsedagsbarn, far, och farmor, glada i hågen på The Tea Room!

Efter mycket ätande såg det istället ut så här.

Efter denna festliga händelse, åkte vi hem igen, och till kvällen blev det middag igen som gällde. Det var lika trevligt då. Till efterrätten (glass) fick jag öppna presenter - alltid lika roligt! Mina vänner och jag vill hemskt gärna hälsa på vår älskade Tuva på Island, och den resan fick jag från mina föräldrar! Woo! När jag tackat för allting jag fått, förkunnade pappa att det fanns en present till, som försvunnit.

Whaaaaaaaat? En present till??

Jonathans present hade försvunnit, sade dem, så jag fick följa med honom ut till bilen och leta efter den. Efter att ha öppnat en lucka, hittade jag något jag önskat mig länge - LOST the complete collection. Iiiiih!!!!! Det är en av mina favoritserier, och jag har velat ha samlarboxen ett bra tag - och tro mig, den gör sig helfint i min bokhylla. När jag kom tillbaka, tacksamt kramande boxen, förklarade pappa skämtet som jag helt missat - den hade varit "lost". Ahaaaa! Dessutom hade jag behövt "go down the hatch" för att hitta den. Dubbel-ahaaaa! Fantastiskt.

Utan tvekan den bästa födelsedagen jag någonsin haft. Here's to the next twenty years, eh? 

Mor, farmor, far, och bror, som ställde upp på foto innan middagen!

Toppennöjd tjugoåring! Vill även passa på att önska glad namnsdag till Arthur och Douglas! <3