18 juli 2015
Bogdans föräldrar tog oss till bergstaden Sintra idag, för att promenera genom den fantastiskt vackra trädgården, världsarvet Quinta da Regaleira. Jag var i mitt essä, dels älskar jag gamla trädgårdar (och vill gärna ha en liknande själv, om än i mindre skala. Helst med tillhörande trädgårdsmästare. Det är väl inte för mycket begärt, eller?), och dels fanns det flera underjordiska gångar som man kunde äventyra i. Det var mulet och dimmigt uppe i bergen, inte obekvämt varmt, vilket gjorde att vi inte såg någonting när vi efteråt åkte till Europas mest västliggande punkt. Tydligen ska utsikten över havet där vara jättefin, men det var ganska häftigt att gå omkring inne i molnen också. På eftermiddagen åkte vi till Cascais för en sen och mycket god lunch. Räkor stekta i vitlök, färsk, grillad lax, och så vit sangria till det. Om nom nom... Den här semestern har börjat väldigt bra!
|
De gamla gudarna stod längs kanten av en större promenadgata inne i trädgården |
|
Damm med ankor bakom lite buskage |
|
Grottor med små fönster till dammen |
|
Trädgården ligger över berget, på flera olika nivåer, med snirklande promenadvägar |
|
Blommor med dagg |
|
Trädgården är omgärdad av bergsmiljö, och den söta staden Sintra |
|
Jessie och Bogdan, turister till tusen |
|
Arkitekturen var ju superb |
|
Den här lille krabaten har lyckats ganska bra med sitt dagsverke, right? |
|
Minirabatter längs en av de större promenadvägarna |
|
Gammalt utkikstorn |
|
I den här tunneln hade de lagt in en ljusslinga för att göra det lite enklare för alla att ta sig fram |
|
Tunneln mynnade ut vid ett vattenfall |
|
Vi fick skutta fram på de här stenarna för att ta oss till trappan |
|
Palatset i trädgården, som numer är öppet för turisterna, men förr i tiden beboddes av adeln |
|
Portugals, och Europas, västligaste punkt, markerad med ett upphöjt kors |
|
Plus ett kortare stopp vid "Djävulens Gap", direktöversatt från portugisiska |
|
Och ett stopp vid det gamla fängelset, där jag hittade "flaskpost" |
|
Glömde att ta fram kameran innan vi nästan hunnit avsluta förrätten, för oj, så underbart god den var! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar