Fördelen med att jobba förmiddagsskiftet är att man har en halv dag kvar att spendera som man vill - när det är eftermiddagsskift sover och äter man främst innan jobbet, och sedan är det förvisso mysigt att kura i en filt med en tv-serie efter jobbet runt midnatt, men när man jobbar förmiddag, och slutar klockan två, och dessutom inte har mer än två minuters promenad hem, då har man nästan hela dagen kvar. Då kan man gå ut till dammen och bada fossingarna i det kyliga, men trots allt behagliga vattnet, man kan sitta och skriva sina memoarer i skuggan under ett träd, ta en långpromenad ut i skogen, eller bort dit där söta kor går och betar. Eller varför inte alltihop, i en charmig blandning.
Idag landade pilen på alternativet smått trädgårdspyssel, efter att vi spänt bågen med frågan "Vad ska vi göra?" och släppt den. Jonathan och jag kröp runt i trädgårdslandet och plockade mogna, stora jordgubbar. Sedan gick jag en sväng runt huset med kameran i högsta hugg, på ytterligare en av mina, något ökända, fotoexpeditioner. När jag väl gick till dammen och låg och halvsnusade på bryggan med fötterna nere under vattenytan, hade jag den dock inte med mig. Men det var fantastiskt härligt. Det blir väldigt mycket sommarlovskänsla då, när man ligger i eftermiddagssolen med sina fötter i blöt. Jag tittade slött på molnen som flöt förbi uppe på den ljusblå himlen.
När jag till slut kom mig för att resa mig upp från min saliga vilostund, traskade jag tillbaka till trädgården, och fick fatt i en räfsa. Långt, avklippt gräs låg längs kanten på gräsmattan efter pappas trimmande, som jag skulle plocka upp. I öronen hade jag en av mina favoritljudböcker, Tordyveln flyger i skymningen, skriven av Maria Gripe, och uppläst av Tomas Bolme. Det var riktigt mysigt. En släkting kom förbi på cykel, och skrämde mig lite grann, och gav sedan prov på den fantastiskt tjocka småländska dialekt som delas av alla mina kollegor. "Näej, ida blev dä ente mö," sade han, apropå att han inte fått så mycket gjort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar