Jag har ett antal favoritstigar att gå på här inne i skogen, och idag snöt jag åt mig en minipromenad vid en av dem. Det visade sig bli mindre av en minipromenad och mer av ett megaäventyr.
Jag traskade förbi den övergivna huset, men gick inte in. Jag har varit där inne många gånger. En gång hittade jag en död räv där inne. En annan undersökte jag tapeterna som tappert klamrade sig kvar vid väggarna. Ett antal gånger har jag, mot bättre vetande, klättrat upp för den näst intill söndersmulade trappan, och gått in i det enda rum på övervåningen som har ett tillräckligt stabilt golv. Varje gång jag är inne i Spökhuset, som mina vänner från lågstadiet brukade kalla det, filosoferar jag fascinerat över vilka som brukade bo där, och hur deras liv såg ut. Jag sände en liten tanke åt dem även idag, trots att jag inte gick in i deras hus.
Istället gick jag vidare till den sönderrostade kvarnen som ligger bredvid den halvt rasade muren, och jag hittade en hyfsat smidig väg över lerpölarna, dit åns vatten inte längre når. Jag fick ta hjälp av ett par sedan länge fallna träd, som fortfarande var en stadig grund för mossa och lav. Jag traskade vidare tills ännu en liten ränna vatten hindrade min framfart. Längre bort brusade vatten i mängder, men så långt som jag kommit fanns bara lågt, grumligt vatten. Det var ändå tillräckligt för att jag skulle stanna upp, och kika på klockan.
Som alltid styrs jag av tågtider, och insåg att jag inte hade mer tid för äventyr. Så jag vände, och marscherade självsäkert tillbaka samma väg som jag kommit. Sen stannade jag upp igen. Kanske vore det bättre att ta en annan väg..? Jag rundade ett träd och klev försiktigt ned på ett par handlöst kastade tegelstenar som låg i den mjuka jorden. Nej, nej, det var nog bättre att gå runt den stora stammen vid vattenbrynet istället. Jag försökte, bara för att inse att där var en enorm myrstack, vars invånare inte blev så förtjusta i att jag kom och klampade på deras hem. Över stocken då? Nej, den såg för hal och tunn ut. Efter ett antal misslyckade men djärva försök kom jag över all bråte som låg vid lerpölarna, och kunde gå en mindre farlig och hinderfylld stig hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar